Strålningsövervakning av miljön i Finland : Årsrapport 2020
Karhunen, Tero; Kojo, Katja; Kurttio, Päivi; Mattila, Aleksi; Paatero, Jussi; Peltonen, Tuomas; Perälä, Marjo; Simola, Reko; Torvela, Tiina; Turunen, Jani; Vartti, Vesa-Pekka; Virtanen, Sinikka (2021-06)
Avaa tiedosto
Lataukset:
Karhunen, Tero
Kojo, Katja
Kurttio, Päivi
Mattila, Aleksi
Paatero, Jussi
Peltonen, Tuomas
Perälä, Marjo
Simola, Reko
Torvela, Tiina
Turunen, Jani
Vartti, Vesa-Pekka
Virtanen, Sinikka
Editori
Mattila, Aleksi
Inkinen, Samu
Säteilyturvakeskus
06 / 2021
Julkaisun pysyvä osoite on
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-309-506-9
STUK-B : 268
https://urn.fi/URN:ISBN:978-952-309-506-9
STUK-B : 268
Tiivistelmä
Denna rapport är ett nationellt sammandrag av övervakningen av strålning i miljön i Finland 2020. Resultaten som redovisas i rapporten kommer förutom från Strålsäkerhetscentralen, även från Meteorologiska Institutet som har övervakat den totala betaaktiviteten i utomhusluften.
Programmet för övervakning av strålning i miljön omfattar fortlöpande automatisk övervakning av den externa dosraten, övervakning av radioaktiva ämnen och den totala betaaktiviteten i utomhusluften samt regelbunden analys av radioaktivt nedfall och radioaktivitet i yt- och hushållsvatten, avloppsslam, mjölk och livsmedel. I programmet ingår dessutom uppföljning av radioaktiva ämnen i människokroppen och radon i inomhusluften i bostäder. Denna rapport innehåller också sammandrag av övervakningen av radioaktiviteten i Östersjön och särskilda utredningar från program gällande övervakningen av strålning i miljön.
Resultaten för 2020 visar att de artificiella radioaktiva ämnena i miljön härrör främst från olyckan i Tjernobyl 1986 och från kärnvapenprov i atmosfären på 1950- och 1960-talet och att mängden ämnen minskar i livsmiljön.
Under 2020 observerades artificiella radioaktiva ämnen i uteluften särskilt i prov som samlats in i Kotka. Observationer gjordes dock även i alla andra mätstationer. I början av mars observerades flera fissions- och aktiveringsprodukter i prov som samlats in i Kotka och Imatra. I slutet av april observerades jodisotopen 131I i ett prov som samlats in i Kotka. I mitten av juni observerades åter flera aktiverings- och fissionsprodukter i prov som samlats in i Kotka och Helsingfors. I ett prov som samlades in i Kotka i juni observerades koboltisotopen 60Co. I början av augusti observerades isomeren av silverisotopen 110mAg och i slutet av augusti cesiumisotopen 134Cs, båda i prov som samlats in i Kotka. I ett prov som samlats in i Kotka i månadsskiftet september–oktober observerades åter 60Co och 131I. I början av december observerades 131I i stor utsträckning, i alla prov förutom de som samlats in i Helsingfors. Ursprunget för silverobservationen i augusti lokaliserades till Lovisa kraftverk. Ursprunget för de andra observationerna har inte kunnat utredas med full säkerhet. De totala mängderna av artificiella radioaktiva ämnen i uteluften som mättes under året var extremt små och de har ingen som helst påverkan på människornas hälsa.
Övervakningsnätverket för extern strålning fungerade bra. Av mätstationernas resultat samlades till övervakningssystemet för extern strålning, USVA, över 97 procent av alla mätstationernas mätdata. Orsaken till att data saknades var antingen apparatfel eller störningar i datatrafiken. Under 2020 larmade övervakningsnätets GM-detektorer nio gånger. Tre av larmen orsakades av radiografiska provningar. Under en och samma dag i september kom tre larm på grund av ovanligt kraftiga regn i Västra Finland. Två larm orsakades av mätningsövningar vid strålkällor och orsaken till ett larm förblev okänd. Spektrometernätverket gav inga larm.
Tritiumhalterna i nedfalls- och hushållsvattenproven var låga, vanligtvis 1 – 2 Bq/l. I livsmedel observerades inga överskridanden av 600 Bq/kg av 137Cs. Detta är den rekommenderade gränsen för utförande av kött från i naturtillstånd levande vilt, skogsbär och -svampar och för insjöfiskar på marknaden.
I avloppsslam upptäcktes 137Cs som härstammar från Tjernobylolyckan, radioaktiva ämnen från naturen och radioaktiva ämnen använda i sjukhus. Avföring och urin från patienter vid cancerkliniker och på isotopavdelningar vid sjukhus som använder radionuklider hamnar på avloppsreningsverket och syns därigenom i avloppsslammet.
Stråldosen från artificiella radioaktiva ämnen i miljön var 2020 under 0,02 mSv, vilket är lågt jämfört med den genomsnittliga stråldosen som finländarna får under ett år, 5,9 mSv. Resultaten för 2020 visar också att det under året inte inträffade några sådana utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön som skulle ha haft någon skadeverkan på människors hälsa eller på miljön i Finland.
Radon (222Rn) i inomhusluften härstammar oftast från uranhaltigt stenmaterial i marken. Höga radonhalter förekommer i byggnader vars grundkonstruktion inte är tillräckligt tät för att förebygga att radonhaltig jordluft tränger in i huset. Det effektivaste sättet att bekämpa radon är genom åtgärder under byggtiden; genom att bygga en tät konstruktion i det nedre bjälklaget och montera ett radonrörverk under golvplattan.
Radonhalterna i inomhusluften i bostäder är lägre än tidigare vid STUK-mätningar. 2020 var medianvärdet för radonhalten i bostäder 95 Bq/m3 (109 Bq/m3 år 2019) och medelvärdet 188 Bq/m3 (222 Bq/m3 år 2019) och 17 procent (21 procent år 2019) av mätningarna var över referensvärdet 300 Bq/m3.
Halterna som fåtts från den nationella radondatabasen dit STUKs radonmätningsresultat för bostäder sparas överskattar radonhalterna, eftersom det görs fler mätningar i bostäder i sådana områden där man vet att radonhalten är hög än i områden med låga radonhalter.
Bedömningsmetoden för dosen från radon i inomhusluften ändrades i slutet av 2018. Med den nya bedömningsmetoden blir uppskattningen av dosen från radon i inomhusluften i hemmen 4 mSv per år, då den uppskattade dosen enligt den tidigare bedömningsmetoden var 1,6 mSv per år. Fastställandet av finländarnas genomsnittliga årsdos behandlas i STUK-publikationen STUK-A263 Suomalaisten keskimääräinen efektiivinen annos vuonna 2018.
Programmet för övervakning av strålning i miljön omfattar fortlöpande automatisk övervakning av den externa dosraten, övervakning av radioaktiva ämnen och den totala betaaktiviteten i utomhusluften samt regelbunden analys av radioaktivt nedfall och radioaktivitet i yt- och hushållsvatten, avloppsslam, mjölk och livsmedel. I programmet ingår dessutom uppföljning av radioaktiva ämnen i människokroppen och radon i inomhusluften i bostäder. Denna rapport innehåller också sammandrag av övervakningen av radioaktiviteten i Östersjön och särskilda utredningar från program gällande övervakningen av strålning i miljön.
Resultaten för 2020 visar att de artificiella radioaktiva ämnena i miljön härrör främst från olyckan i Tjernobyl 1986 och från kärnvapenprov i atmosfären på 1950- och 1960-talet och att mängden ämnen minskar i livsmiljön.
Under 2020 observerades artificiella radioaktiva ämnen i uteluften särskilt i prov som samlats in i Kotka. Observationer gjordes dock även i alla andra mätstationer. I början av mars observerades flera fissions- och aktiveringsprodukter i prov som samlats in i Kotka och Imatra. I slutet av april observerades jodisotopen 131I i ett prov som samlats in i Kotka. I mitten av juni observerades åter flera aktiverings- och fissionsprodukter i prov som samlats in i Kotka och Helsingfors. I ett prov som samlades in i Kotka i juni observerades koboltisotopen 60Co. I början av augusti observerades isomeren av silverisotopen 110mAg och i slutet av augusti cesiumisotopen 134Cs, båda i prov som samlats in i Kotka. I ett prov som samlats in i Kotka i månadsskiftet september–oktober observerades åter 60Co och 131I. I början av december observerades 131I i stor utsträckning, i alla prov förutom de som samlats in i Helsingfors. Ursprunget för silverobservationen i augusti lokaliserades till Lovisa kraftverk. Ursprunget för de andra observationerna har inte kunnat utredas med full säkerhet. De totala mängderna av artificiella radioaktiva ämnen i uteluften som mättes under året var extremt små och de har ingen som helst påverkan på människornas hälsa.
Övervakningsnätverket för extern strålning fungerade bra. Av mätstationernas resultat samlades till övervakningssystemet för extern strålning, USVA, över 97 procent av alla mätstationernas mätdata. Orsaken till att data saknades var antingen apparatfel eller störningar i datatrafiken. Under 2020 larmade övervakningsnätets GM-detektorer nio gånger. Tre av larmen orsakades av radiografiska provningar. Under en och samma dag i september kom tre larm på grund av ovanligt kraftiga regn i Västra Finland. Två larm orsakades av mätningsövningar vid strålkällor och orsaken till ett larm förblev okänd. Spektrometernätverket gav inga larm.
Tritiumhalterna i nedfalls- och hushållsvattenproven var låga, vanligtvis 1 – 2 Bq/l. I livsmedel observerades inga överskridanden av 600 Bq/kg av 137Cs. Detta är den rekommenderade gränsen för utförande av kött från i naturtillstånd levande vilt, skogsbär och -svampar och för insjöfiskar på marknaden.
I avloppsslam upptäcktes 137Cs som härstammar från Tjernobylolyckan, radioaktiva ämnen från naturen och radioaktiva ämnen använda i sjukhus. Avföring och urin från patienter vid cancerkliniker och på isotopavdelningar vid sjukhus som använder radionuklider hamnar på avloppsreningsverket och syns därigenom i avloppsslammet.
Stråldosen från artificiella radioaktiva ämnen i miljön var 2020 under 0,02 mSv, vilket är lågt jämfört med den genomsnittliga stråldosen som finländarna får under ett år, 5,9 mSv. Resultaten för 2020 visar också att det under året inte inträffade några sådana utsläpp av radioaktiva ämnen till miljön som skulle ha haft någon skadeverkan på människors hälsa eller på miljön i Finland.
Radon (222Rn) i inomhusluften härstammar oftast från uranhaltigt stenmaterial i marken. Höga radonhalter förekommer i byggnader vars grundkonstruktion inte är tillräckligt tät för att förebygga att radonhaltig jordluft tränger in i huset. Det effektivaste sättet att bekämpa radon är genom åtgärder under byggtiden; genom att bygga en tät konstruktion i det nedre bjälklaget och montera ett radonrörverk under golvplattan.
Radonhalterna i inomhusluften i bostäder är lägre än tidigare vid STUK-mätningar. 2020 var medianvärdet för radonhalten i bostäder 95 Bq/m3 (109 Bq/m3 år 2019) och medelvärdet 188 Bq/m3 (222 Bq/m3 år 2019) och 17 procent (21 procent år 2019) av mätningarna var över referensvärdet 300 Bq/m3.
Halterna som fåtts från den nationella radondatabasen dit STUKs radonmätningsresultat för bostäder sparas överskattar radonhalterna, eftersom det görs fler mätningar i bostäder i sådana områden där man vet att radonhalten är hög än i områden med låga radonhalter.
Bedömningsmetoden för dosen från radon i inomhusluften ändrades i slutet av 2018. Med den nya bedömningsmetoden blir uppskattningen av dosen från radon i inomhusluften i hemmen 4 mSv per år, då den uppskattade dosen enligt den tidigare bedömningsmetoden var 1,6 mSv per år. Fastställandet av finländarnas genomsnittliga årsdos behandlas i STUK-publikationen STUK-A263 Suomalaisten keskimääräinen efektiivinen annos vuonna 2018.
Kokoelmat
- STUKin omat sarjajulkaisut [2307]